Veronica Hedenmark: "Ministern måste avgå"
Publicerad på DT.se, 2016-10-29.
Att barnminister Åsa Regnér ska avgå är bara en av de saker som, enligt Veronica Hedenmark, måste göras för att förbättra villkoren för personer med funktionshinder. Just nu är Hedenmark på föreläsningsturné i landet och i fredags besökte hon Andreasgården.
Veronica Hedenmark skrev en debattartikel. Artikeln, som fick stor spridning på nätet, handlade om en 50-årig kvinna som led av MS och dog på en toalett fyra dagar efter att man beslutat om att dra in assistansen.
Under fredagen besökte Veronica Hedenmark Andreasgården i Mora för att prata om assistans för personer som har en funktionsvariation.
– Jag bestämde mig att något måste göras konkret. Bland annat startade vi ”Assistansuppopet” som handlar om att vi måste dra i nödbromsen för att stoppa försämringen som sker inom bland annat personlig assistans. Ska vi ska lyckas med det vill jag träffa folk med funktionshinder för att se vad det är som händer ute i landet Sverige, menar Veronica Hedenmark.
Samma dag som Hedenmark föreläste på Andreasgården ägde en debatt rum i Riksdagen som berörde just frågorna om stöd för personer med funktionshinder.
– Det är anmärkningsvärt att vi har en barnminister som gör så radikala nedskärningar. Det är många barn och vuxna som far illa i dag, vilket jag också har skrivit ett debattinlägg om, säger Veronica Hedenmark.
Hon menar vidare att vem som helst kan få ett funktionshinder från en olycka eller annat.
– Sverige ska kunna garantera alla medborgare en god välfärd. Det kan gälla att gå upp ur sängen, duscha eller gå på toaletten. I dag är behovet bra mycket större än antalet människor som får hjälp, säger Veronica Hedenmark.
Hedenmark poängterar också att Sveriges socialdemokratiske barn-, äldre- och jämställdhetsminister borde se sig om efter ett nytt jobb.
– Självklart borde Åsa Regnér avgå redan nu. Hon har ställt till med tillräckligt mycket skada, avslutar Veronica Hedenmark.
”Hur kan man tro att det händer medicinska mirakel? Hur kan ett hjälpbehov försvinna över en natt?”
Publicerad i Sydsvenskan, 2016-10-11.
För någon månad sedan kontaktade jag i ett akut ärende en kommunal LSS-handläggare, alltså en person som handlägger ärenden enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Det gällde en pappa som inte sovit en hel natt under de senaste arton åren på grund av sitt barns omfattande funktionshinder. Pappan hade nu nått bristningsgränsen och kände att han inte längre kunde gå i god för sig själv utan var rädd för sina egna handlingar.
Svaret jag fick av handläggaren var: ”Man måste ha en långsiktig och kortsiktig plan i livet så att det inte uppstår akuta situationer, ett beslut kommer tidigast efter jul”, samt en hänvisning till socialtjänsten.
Socialtjänsten i sin tur svarade: ”Har man ett funktionshinder och har haft sitt behov under så många år, vad är det då för akutläge som kan uppstå?”. De hänvisade oss tillbaka till LSS-handläggarna.
Förra helgen dog en kvinna från Vellinge ensam på en toalett i Hansagallerian i Malmö. Försäkringskassan hade några dagar före händelsen tagit beslut om minskad assistans. Med tanke på trenden hos kommunerna och Försäkringskassan – att dra in eller neka beslut om personlig assistans – kunde detta ha hänt var som helst i landet.
I Vellinge kommun, som i så många andra kommuner i Sverige, ligger LSS-ärenden som tickande bomber. Handläggare i kommuner och hos Försäkringskassan handlägger inte i tid och vissa kommuner vägrar att följa domslut gällande personlig assistans.
Samtidigt betalar kommunerna dyra konsulter för att utbilda sina handläggare i hur de ska begränsa och minska antalet assistanstimmar i beslut. För mig är det en avgörande värdegrundsfråga.
Försäkringskassan har också fått direktiv från regeringen att kostnaderna för den personliga assistansen måste minska, något som färgar all handläggning i dessa frågor. Man kan se att antalet assistanstimmar som beviljas har stagnerat.
Men hur kan man tro att det händer medicinska mirakel? Hur kan ett hjälpbehov försvinna över en natt?
1. Åtgärda den allvarliga kompetensbrist som finns hos handläggarna. En handläggare måste förstå sitt grundläggande uppdrag att hjälpa personen med funktionshinder och kunna lagstiftningen.
2. Se till att handläggningen blir mer effektiv och korta handläggningstiderna. När det finns ett komplett ärende med läkarintyg och så vidare borde handläggningstiden vara en vecka, inte minst tre månader, som det är idag. Observera att landets domstolar klarar handläggning inom en vecka med mål som inte kan vänta, då borde kommunerna och Försäkringskassan klara att handlägga ärenden på samma tid.
3. Använd konsulternas utbildningspengar till verklig utbildning. Släpp in personer med funktionshinder och deras anhöriga till LSS-handläggarna, våga ta del av verkligheten för att få förståelse för personer med funktionshinder och deras utsatthet.
4. Politikerna måste ta makten, hålla i frågan och inte släppa den till tjänstemännen. Idag är det LSS-handläggarna som styr, de sitter på beslutspositionerna och politikerna tror att tjänstemännen handlar rätt.
Vi måste kunna förvänta oss mer av våra politiker, för de har makten och de ska inte lämna ifrån sig denna makt till tjänstemännen. Det är politikerna som ska föra utvecklingen framåt inom handikappolitiken.
Veronica Hedenmark
Grundare Assistansuppropet som syftar till att bevara den personliga assistansens integritet.
”Tal om fusk skymmer de verkliga problemen”
Publicerad i Svenska Dagbladet, 2016-09-15.
Många personer som är beroende av personlig assistans och deras anhöriga, är oerhört trötta på den så kallade fuskdebatten som pågår gällande assistansbranschen. Förtroendet för Försäkringskassan urholkas, skriver två debattörer.
Försäkringskassans företrädare Ann-Mari Begler fortsätter tala om ett missbruk av assistansersättningen på ett sätt som skymmer de personer som behöver personlig assistans. Vi anser att hon skjuter ifrån sig ansvaret och att det finns en stor okunskap hos myndighetens företrädare.
Om vi tittar på den statistik Försäkringskassan lämnat om antal dömda för assistansfusk, så ser vi att 2014 finns det 18 stycken fällande domar mot individer eller anordnare, och två stycken 2015. Försäkringskassan pekar alltså på en promille för att bevisa ett omfattande assistansfusk. Istället borde fokus läggas på värdegrunden inom personlig assistans, som det var tänkt när lagstiftningen kom.
Varje vecka läser vi om personer med funktionshinder i olika åldrar som förlorar sin assistans. Vad hände exempelvis med barnperspektivet inom personlig assistans? Barnperspektivet är tydligt i FN-konventionen och gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Där står att alla nödvändiga åtgärder ska genomföras för att säkerställa att barn med funktionsnedsättning fullt ut ska kunna få sina mänskliga rättigheter på lika villkor som andra barn. Ändå kan vi läsa i tidningen om Selma 4 år som inte kan äta, gå eller prata och hur hennes personliga assistans dras in. Selma är inte ensam om att drabbas, det är många personer som inte längre kan vara en del av samhällslivet som tidigare.
Försäkringskassans agerande har skapat en stor förtroendebrist för dess organisation. Vi anser att Försäkringskassan måste förstå sitt uppdrag, ta ett ansvar och utbilda sina handläggare i värdegrundsfrågor och bemötande. De behöver även se över en rad viktiga områden som berör handläggningen av personlig assistans. För mindre än ett år sedan uppdagades landets största sekretessbrott inom Försäkringskassan, när namn och kontaktuppgifter på assistansersättningsberättigade lämnades ut till obehöriga av handläggare på Försäkringskassan.
Att en enskild person istället vänder sig till en assistansanordnare som har ett engagemang och kartlägger hela hjälpbehovet är lätt att förstå. Funktionshindrade tillhör många gånger samhällets allra svagaste och kan inte alltid föra sin egen talan och har inte heller alltid kunskap om de lagliga rättigheterna. Det bör understrykas att det inte är den enskilda juristen eller företaget som beslutar om antalet timmar, det gör Försäkringskassan.
Besluten fattas efter hembesök med två handläggare, där den enskilde får besvara frågor kring toalettbesök och hur länge den enskilde spenderar tid där. Frågor kring påklädning och hur lång tid det tar. Frågor kring mat och hur lång tid det tar att äta. Frågor kring hur mycket man kommunicerar, och med vem etc. Lägg därtill ett formulär med ett 30-tal frågor som ska besvaras samt ett tiotal intyg från olika professioner, läkare, arbetsterapeut etc som ska styrka hjälpbehovet.
Försäkringskassan borde i kontroll- och besparingssyfte effektivisera sin handläggning, lägga ner penna- och pappersmetoden och digitalisera räkningen för assistansersättning med ett fungerande IT-system. Generaldirektören borde arbeta massivt för värdegrundsfrågan och för att återställa förtroendet för myndigheten hos de assistansberättigade. Det råder faktiskt kris, förtroendekris för myndigheten, men en mycket allvarligare livskris för de enskilda.
Veronica Hedenmark, styrelseordförande VH assistansgruppen och assistansanvändare, grundare av assistansuppropet
Agnetha Wiklund-Helén, vd VH assistansgruppen
Veronica Hedenmark: Antalet assistanstimmar är avgörande för vår framtid
Publicerad i DN, 2016-02-26. Replik på Ann-Marie Beglers debattinlägg "Fler av våra medarbetare misstänks för assistansfusk"
REPLIK. Assistansfusket handlar inte om branschen. Det handlar om att Försäkringskassan saknar kontroll. Vilket drabbar personer med funktionshinder, skriver företrädare för företaget VH assistans.
Försäkringskassans medarbetare har lämnat ut namn på assistansberättigade personer som har sin assistans hos 42 olika företag och kommuner. Men det kan vara många fler, då härvan växer och myndigheten fortfarande inte har någon kontroll. Mer än 1100 otillåtna sökningar i sina system har man hitintills noterat.
Det är alltid personalen som är den kritiska faktorn i ett säkerhetsarbete, det torde även Försäkringskassan känna till. Kassan har haft uppdraget sedan den 1 januari 1994, i 22 år, och borde under den tiden hunnit säkerställa säkerheten i sina system.
Generaldirektör Anne-Marie Begler uppger i en intervju i P1 Morgon, att kassan har 13.500 anställda som behöver tillgång till systemen för att sköta sitt jobb, och att kontrollen därför är svår.
Rimligtvis är det inte 13.500 handläggare som arbetar med funktionshinderfrågor, man har en mängd olika uppdrag när det gäller utbetalningar och självklart handlägger inte alla anställda samtliga områden.
Generaldirektörens uttalande visar på dåligt omdöme, finns det någon svensk myndighet som kan försvara bristande rutiner, säkerhetsbrister i it-systemen samt en bristande uppföljning och kontroll med argumentet att man har ett stort antal medarbetare?
Det verkar som kom landets kommuner klarar detta betydligt bättre än Försäkringskassan. Kanske den statliga myndigheten ska ta hjälp av kommunerna för att lära sig hantera sekretess och bygga upp system som kan spärra och förhindra liknande brott.
Försäkringskassan har sedan 2008 haft olika interna arbetsgrupper för att minska fusk och bedrägeri, men det är helt uppenbart att man missat att kartlägga sina egna säkerhetsbrister. Det brott som uppdagats är redan nu det största sekretessbrottet som skett inom svensk socialförsäkring, området funktionshinder.
Generaldirektören hänvisar även till IVO, inspektionen för vård och omsorg, som enligt henne borde ta ett större ansvar för sitt uppdrag, men det är självklart inte IVO som ska säkerställa säkerheten hos Försäkringskassan, det är myndigheten själv. De sekretessbrott som är begångna har skett inom myndigheten, inte utanför.
Vi vill vara tydliga: Detta handlar inte om branschen, detta handlar om Försäkringskassan, en statlig myndighet och dess personal, som personer med funktionshinder är helt utelämnade till.
Den enskilde måste känna förtroende för Försäkringskassan ty den har inget val, då något beslut aldrig kommer att ges ifall integritetskänsliga intyg och handlingar inte lämnas in till myndigheten. Det finns ingen annan insats som kräver så omfattande underlag som måste skyddas av sekretess. Det handlar om uppemot 5 till 10 intyg per individ och ansökan, samt vartannat år vid omprövning.
Vi ser fram emot att Försäkringskassan kommer tillrätta med såväl den bristande kostnads- som säkerhetskontrollen inom myndigheten, och som i slutänden drabbar enskilda personer med funktionshinder.
Veronica Hedenmark: Antalet assistanstimmar är avgörande för vår framtid
Publicerad i DN, 2016-02-10
Försäkringskassan har fått i uppdrag av Åsa Regner att spara in på den personliga assistansen – men det ska inte påverka personer med funktionshinder. Hur är detta möjligt? Antalet assistanstimmar kommer att avgöra både min egen, och min sons, framtid.
Hej barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér,
Jag heter Veronica Hedenmark. Precis som du är jag en yrkesarbetande kvinna i karriären och småbarnsförälder.
Jag har tänkt på dig hela dagen i dag, eftersom jag är oroad över vilka konsekvenser ditt senaste uppdrag till Försäkringskassan, att spara in på den personliga assistansen, ska få för mig och andra personer med funktionshinder.
Jag ska berätta för dig om hur mitt liv ser ut. Jag är född med den svåraste formen av benskörhet och jag kommer aldrig att kunna gå ett enda steg eller lyfta en enda sak som väger mer än en penna eller en mobil. Det är ett mycket omfattande funktionshinder och jag behöver hjälp med allt, utom med två saker – och det är att prata och att tänka, det kan jag göra på egen hand.
Människosynen har under alla år varit att jag är en kostnadskrävande medborgare och en ständig utgift som belastar vårt samhälle, och vem vill vara det? Inte jag i alla fall, men jag har aldrig haft något val. För mitt funktionshinder kan jag aldrig ta ledigt ifrån, hur ofta jag än önskar att jag kunde.
Jag vill gärna bjuda in dig till en helt vanlig dag i mitt liv, Du ska få låna min elrullstol och en assistent, och så kan du försöka ta dig fram i samhället, gå till jobbet, luncha, ta ut pengar – listan med svårigheter att göra enkla, vardagliga saker som de flesta av oss tar för givna, kan göras lång. När du för en dag besöker min vardag Åsa, kommer du att möta blickar av alla slag. Förstulna, förvånade, fördomsfulla. Eftersom alla stirrar på dig för att du är annorlunda. Vem vill vara annorlunda?
Jag skriver inte detta för att framstå som ett offer för min livssituation, jag vill bara att du ska förstå min verklighet. Jag kan uppriktigt säga att jag med ord inte kan beskriva hur stor sorgen av att ha ett funktionshinder är för mig. Att aldrig, ens för en dag, kunna gå, cykla snabbt och känna vinden i mitt hår eller att klättra i lekparken tillsammans med min son.
Om en månad lite drygt ska Försäkringskassan ompröva mitt beslut, har jag fortfarande ett hjälpbehov efter snart 40 år eller har det möjligen skett ett mirakel? Man kan raljera om saken, men numera handlar det inte bara om mitt liv – utan även om min sons framtid.
Min son föddes i april 2015 och sedan dess har jag haft sex (!) olika utredningar och beslut gällande personlig assistans. För att få ihop min vardag har jag fått ta hjälp av jurister och domstol, när det gäller bostadsanpassning, färdtjänst och personlig assistans. Jag har haft fyra LSS-handläggare under åtta månader, vilket innebär att jag får beskriva mina behov om och om igen, och jag har inte fått några nya hjälpmedel som jag behöver som småbarnsmamma, och det är exakt detta som gör det svårt för mig.
Försäkringskassan kommer vid omprövningen att bestämma vilka möjligheter jag har att ge min son den uppväxt och uppfostran som ligger till grund för mina värderingar, beroende på hur många assistanstimmar jag beviljas. Just nu har sonen vinterkräksjukan, då ska jag begära utökning av mitt beslut för att följderna, läs byte av nersmutsade kläder och lakan etc, ska kunna hanteras av assistenterna på natten. Vet du hur länge det tar att få en utökning beviljad om man ens får den? Ibland upp till ett halvår, och då är vinterkräksjukan förhoppningsvis lyckligen överstånden.
Med personlig assistans har jag kunnat leva som andra, även om jag kämpar varje dag med mina förutsättningar och mot svårigheterna.
Jag är oroad, naturligtvis för mig själv och mina egna livsvillkor, men även för de övriga 19.000 personerna i vårt land med omfattande funktionshinder. Är detta verkligen regeringens ambitionsnivå för svensk handikappolitik?
Regeringen talar om att en minskning av antalet assistanstimmar inte kommer att påverka personer med funktionshinder. Men min fråga är: Vem skulle det annars påverka?
/Veronica Hedenmark
Grundare av Assistansuppropet. Styrelseordförande, assistansanvändare och yrkesarbetande småbarnsförälder.
Intervjuer om personlig assistans
Vad betyder personlig assitans för personer med funktionshinder? Vi utforskar frågan i vår intervjuserie på hemsidan www.assistans.tv.
Klicka på bilderna för att komma till videon.
